Följ oss

Sedan 1949

Konkurrensklausuler

Konkurrensklausuler

Advokat Claude D Zacharias

Kontakta våra jurister

Arbetsdomstolen (”AD”) har nyligen prövat ännu en tvist om en konkurrensklausuls giltighet i ett anställningsavtal (AD beslut nr 44/17, mål nr B 65/17).

1. Bakgrund

Arbetstagaren (”AT”) slutade sin anställning som säljare i Företaget AB 1, (från den 1 augusti 2015 till den 10 mars 2017) som producerar stenull. I AT:s anställningsavtal med AB 1, som ingicks den 27 maj 2015, finns en konkurrensklausul. AT sade upp sig den 10 februari 2017, med en månads uppsägningstid från sin anställning i AB 1. AT uppgav att han hade sökt och accepterat anställning hos AB 2. Det är otvistigt i målet att mellan AB 1 och AB 2 råder direkt konkurrens. Genom ett brev till AT daterat den 14 februari 2017 gjorde AB 1 konkurrensklausulen gällande enligt följande.

Du har meddelat att du sökt och accepterat anställning hos [AB 2]. [AB 2]. är en direkt konkurrent till Bolaget och därför görs konkurrensklausulen i ditt anställningsavtal gällande. Det innebär att du under ett års tid, beräknat från anställningens sista dag, dvs till och med den 10 mars 2018, [är] förhindrad att ta anställning hos AB 2 eller annat bolag som kan anses verka i konkurrens med Bolaget.

AB 1 ansökte om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken ("RB") mot AT.

AB 1 yrkade att AD, skulle förbjuda AT för perioden från beslutets meddelande till och med den 10 mars 2018, vid äventyr av vite om 1 000 000 kr vid varje enskilt fall överträdelse av beslutet sker, att ingå i konkurrerande verksamhet hos AB 2.

Konkurrensklausulen i AT:s anställningsavtal med AB 1 lyder:

Om [AT] skulle planera igångsättning av, samarbete med eller söka eller samtala om anställning i verksamhet som driver eller planerar att driva en verksamhet som konkurrerar med bolagets verksamhet, förpliktar sig [AT]  att informera om detta. Varje företag som producerar och handlar med isoleringsprodukter räknas som konkurrerande verksamhet. Detsamma gäller verksamheter som är exklusiva återförsäljare av isoleringsprodukter eller som konstruerar, tillverkar eller säljer utrustning för produktion av mineralull.
Arbetstagaren är inte förhindrad att ta anställning hos återförsäljare eller entreprenörer, dock gäller fortsatt tystnadsplikt som beskrivits i anställningsavtalet.
Om bolaget skulle anse arbetstagarens övergång till konkurrerande verk-samhet som skadlig för bolagets verksamhet accepterar arbetstagaren att bolaget under en karensperiod, på upp till ett år från anställningens upp-hörande i bolaget kan förbjuda arbetstagaren att ingå i en sådan konkurrerande verksamhet.
Bolagets rätt att besluta om karensperiod bortfaller om beslutet om karensperiod inte meddelats arbetstagaren inom 14 dagar från att bolaget fått tillräcklig information för att fatta ett beslut.
Om bolaget ålägger [AT] ett konkurrensförbud ska bolaget betala [AT] ersättning för förlorad intäkt under karensperioden. Ersättningen ska motsvara 80 % av [AT]:s fasta lön vid anställningens upphörande.
[AT] är införstådd med att ett brott mot informationsplikten och detta konkurrensförbud kan medföra ersättningsansvar uppgående till ett belopp motsvarande 6 fasta månadslöner.

2. Rättslig reglering

Av 3 kap. 38 § Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (”Avtalslagen” eller ”AvtL”) framgår att konkurrensklausuler inte får sträcka sig längre än vad som kan anses skäligt. Bestämmelsen lyder:

Har någon för att förebygga konkurrens betingat sig av annan att denne icke skall bedriva verksamhet av visst slag eller icke taga anställning hos någon som bedriver sådan verksamhet, är den som gjort utfästelsen icke bunden därav i den mån utfästelsen sträcker sig längre än vad som kan anses skäligt.

Praxis präglas av en starkt restriktiv syn på konkurrensklausuler i anställningsavtal. Vid bedömningen av skäligheten enligt 38 § avtalslagen bör en jämförelse med kollektivavtal[1] göras (se bl.a. AD 2015 nr 8 samt prop. 1975/76:81 s. 149). Kärnpunkten är, att man ska anlägga samma skälighetsbedömning som enligt den stora generalklausulen. Bedömningen ska inriktas på om konkurrensklausulen har ett vidare tillämpningsområde än vad som är rimligt skäligt (Se Zeteo-kommentaren till lagrummet [2017-08-05]).

Omständigheter som tillmäts betydelse vid bedömningen av om konkurrensklausulen är skälig är utöver ersättningen under giltighetstiden och lönen under anställningen omständigheter som anställningens längd, arbetstagarens utbildning, ställningen hos arbetsgivaren, giltighetstiden och geografiska omfattning. Berättigade syften för en konkurrensklausul kan vara bl.a. att skydda tekniskt eller annat företagsspecifikt kunnande och skydd av bestående kundrelationer. Även skydd av företagshemligheter har i praxis beaktas som ett berättigat syfte. Också omfattningen av verksamheten som arbetstagaren förbjuds att bedriva och bindningstidens längd är viktiga parametrar vid bedömningen av en konkurrensklausuls skälighet. Även de sanktioner som är kopplade till överträdelser av klausulen kan beaktas.

Vid skälighetsbedömningen är det också av betydelse när konkurrensklausulen blev bindande. Konkurrensklausuler som överenskoms i samband med anställningens början har lättare att klara en skälighetsprövning än sådana som kom till i samband med ett avtal som träffas när anställningen ska upphöra.

Säkerhetsåtgärder

Enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken får domstolen, om någon visar sannolika skäl för att han eller hon mot någon har ett anspråk, som är eller kan antas bli föremål för rättegång eller prövning i annan liknande ordning, och det skäligen kan befaras att motparten genom att utöva viss verksamhet eller företa viss handling eller på annat sätt hindrar eller försvårar utövningen av sökandens rätt eller väsentligt förringar dess värde, förordna om lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt. Av andra stycket samma bestämmelse framgår att en sådan lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt som avses i första stycket av paragrafen får innebära ett förbud vid vite att utöva viss verksamhet.

Av 15 kap. 7 § RB följer ett krav att, en månad från en beviljad säkerhetsåtgärd, väcka talan i saken vid domstol, eller om anspråket ska prövas i annan ordning. Gör man inte det ska den beslutade åtgärden omedelbart återgå.

Av förarbeten och rättspraxis (se prop. 1980/81:84 s. 230 och t.ex. NJA 2003 s. 613) följer att 15 kap. 3 § RB kan användas för att sökanden genast ska komma i åtnjutande av den rätt sökanden avser att utkräva, och att säkerhetsåtgärden således kan bestå i att motparten redan före processen i huvudsaken tvingas fullgöra den förpliktelse som sökanden avser att föra talan om. En sådan tillämpning av 15:3 RB aktualiseras t.ex. vid interimistiskt förordnande om förbud att under viss tid bedriva konkurrerande verksamhet i strid med en konkurrensklausul.[2]

3. Arbetsdomstolens bedömning

AD måste således ta ställning till flera frågor; Har AB 1 visat att konkurrensklausulen och det i enlighet med klausulen beslutade förbudet är bindande för AT, dvs. har AB 1 visat sannolika skäl för sitt anspråk? Föreligger sabotagerisk och proportionalitet?

AD konstaterar i sitt beslut att (notera att det just detta inte var tvistigt) AT brutit mot det konkurrensförbud som följer av anställningsavtalet med AB 1 och som också gjorts gällande mot AT. Beträffande frågan om konkurrensklausulen och det i enlighet med klausulen beslutade förbudet är bindande för AT, AD svarade ja på den frågan och uttalar bl.a.:

[…] [AB 1 har] inte gjort sannolikt att [AT] under sin anställning fått kännedom om tillverkningshemligheter eller att han skulle ha möjlighet att göra bruk av sådan kännedom. Bolaget har däremot redogjort för ett antal företagshemligheter av mer kommersiell natur, bl.a. i form av VPC-komponenter (Variable Production Cost) samt nettopriser och avtalsvillkor för strategiskt viktiga kunder och i offererade projekt. [AT]  har, såvitt framkommit, haft tillgång till sådan information. Mot bakgrund av vad som synes ostridigt om bolagets verksamhet, bransch och [AT]:s roll som säljare specialiserad på försäljning mot takentreprenörer och låglutande tak, är det sannolikt att [AT] genom nämnda företagshemligheter haft tillgång till sådant företagsspecifikt kunnande som bolaget har ett berättigat intresse av att skydda. Bolaget får även anses ha ett berättigat syfte att skydda befintliga kundrelationer. Klausulen består av två led, dels en informationsskyldighet för arbetstagaren, dels en rätt för arbetsgivaren att i en given situation fatta beslut om konkurrensförbud och dess omfattning. [AT] bör, när klausulen ingicks, rimligen ha förstått att möjligheten till konkurrensförbud i synnerhet tog sikte på just det han nu gjort, dvs. tagit anställning som säljare hos det, såvitt framkommit, enda direkt med bolaget konkurrerande företaget på marknaden för stenull. […]Bindningstiden – ett år – är enlig Arbetsdomstolens mening inte oskäligt lång och den avtalade kompensationen under bindningstiden är skälig.

Beträffande anställningen som säljare hänförde sig AD särskilt den just den frågan och konstaterar att i det här specifika fallet så var AT:s arbetsuppgifter sådana att konkurrensförbudet, inte minst med hänsyn till den ekonomiska kompensationen, ansågs skäligt. AD uttalar bl.a.:

[…] I detta fall gäller det, såvitt framkommit, en högst specialiserad säljare med befogenhet att, med sin kännedom om företagsspecifik information, skräddarsy villkoren för varje kund. Mot bakgrund av den kompensation som är avtalad mellan parterna, 80 procent av grundlönen utan föreskriven avräkning för vad [AT] kan tjäna på annat håll, och de praktiska svårigheterna att bevisa att en säljare faktiskt använt företagshemligheter i en konkurrents verksamhet, gör Arbetsdomstolen bedömningen att det nu omtvistade konkurrensförbudet inte framstår som oskäligt

När det sedan gäller frågan om sabotagerisken och proportionaliteten tillmötesgick AD även i denna del AB 1. AD uttalar bl.a.:

[…] Sabotagerisken i förhållande till bolagets anspråk är alltså risken för att [AT} inte ska följa konkurrensförbudet. Till skillnad från vad tingsrätten ansett krävs det inte att bolaget lidit eller kommer att lida någon skada.
[AT] har ostridigt tagit anställning hos [AB 2], i strid med det meddelade konkurrensförbudet. Sabotage föreligger därmed.
Det finns inte möjlighet för bolaget att effektivt skydda sitt anspråk på annat sätt än genom ett interimistiskt förbud. Vid en avvägning mellan [AT]:s intresse av att inte åläggas ett sådant förbud och alltså få ingå i konkurrerande verksamhet som anställd hos [AB 2], och bolagets intresse av att så inte sker finner Arbetsdomstolen att bolagets intresse av att skydda sina företagshemligheter i detta fall väger tyngre.

4. Slutsatser

Principiellt anses konkurrensklausuler betungande och utgångspunkten är således en restriktiv tillämpning. Skälighetsaspekten påverkas av omständigheterna i det enskilda fallet och författaren hänvisar i denna del till punkten 2 ovan (Rättslig reglering). I det föreliggande avgörandet från Arbetsdomstolen vann företaget i fråga gehör för sina krav och en omständighet som särskilt lyfts fram är ersättningen till arbetstagaren. AT kompenseras ekonomiskt för att inte kunna arbeta i det konkurrerande företaget. Och vad som också lyfts fram är att ersättningen utgår utan krav på avräkning för andra inkomster som AT i förekommande fall erhåller på andra håll. Om denna mycket förmånliga skrivning var affärsmässigt övervägd eller ett oavsiktligt tillmötesgående är oklart. En annan iakttagelse är att Arbetsdomstolen tillrättavisar underinstansen rörande bedömningsnormen för sabotagerisk. Det krävs inte att ”att bolaget lidit eller kommer att lida någon skada.”

En detalj som också är av visst intresse, i vart fall processuellt, är hur själva beslutsbrevet från AB 1 til AT, utformades. I brevet till AT anger nämligen AB 1 att AT under ett års tid är förhindrad att ta anställning hos AB 2 eller annat bolag som kan anses verka i konkurrens med bolaget. Men yrkandet om interimistiskt förbud, som det sedermera justerades i Arbetsdomstolen, avser förbud om att ingå i konkurrerande verksamhet hos AB 2. Arbetsdomstolen påpekade att ”i vart fall det interimistiska förordnandet om förbud [inte bör gå] längre än som framgår av ordalydelsen i det beslut som bolaget meddelat AT”. Men AD:s formulering tyder på att det är möjligt att gå längre i den slutliga talan som, enligt 15 kap 7 § RB, måste väckas inom en månad från en beviljad säkerhetsåtgärd.

oooOooo

Zacharias Advokatbyrå lämnar sina företagskunder löpande rådgivning i utformningen av avtal, och konkurrensklausuler utgör därvid inget undantag. Kontakta våra jurister

[1] T.ex. 1969 års överenskommelse det gällande kollektivavtalet för konkurrensklausuler som i sin tur ersattes med ett nytt avtal, mellan Svenskt Näringsliv och PTK, om användning av konkurrensklausuler i anställningsavtal med ikraftträdande den 1 december 2015. Enligt den senare överenskommelsen gäller t.ex. att bindningstiden inte få överstiga 18 månader. Tillämpningstiden för konkurrensklausulen ska svara mot arbetsgivarens behov och bara om det finns särskilda skäl får bindningstiden vara längre än 18 månader. I vissa fall ska bindningstiden vara högst nio månader. Ersättningen under bindningstiden ska, precis som tidigare, uppgå till minst 60 % av månadsinkomsten. Månadsinkomsten beräknas som den fasta lönen tillsammans med ett genomsnitt av rörliga lönedelar under det senaste anställningsåret.

[2] AD hänvisar i beslutet till sina tidigare avgöranden AD 2016 nr 14 och AD 1990 nr 44.

Kommentarer är stängda.



AB Zacharias Advokatbyrå ® 556469-2993 © 2014 All Rights Reserved     |     Villkor     |     Cookies